TAL
AF
Akademiens Sekreterare
Nils von Rosenstein.
Akademien firar i dag för första gången den högtid, som årligen förnyad, årligen skall framställa dess göromål och dess domar för en vördad Allmänhet, hvars omdöme hon högaktar, hvars bifall hon åstundar. Hade valet blifvit oss lemnadt, skulle utan tvifvel vår tacksamhet hafva önskat att få afmäta våra åralopp med den dag, som sett Akademien stiftas. Vi hade derigenom beredt oss ett alltid efterlängtadt, ett alltid lika förnöjande tillfälle, att frambära de vördnads-offer vi äro vår Höge Stiftare skyldige. Men då åminnelsen af denna Akademis stiftning med så mycket annat blifvit öfverlemnad åt tacksamma hjertans lifliga, ehuru stundom tysta känslor, och åt historiens sena, men rättvisa och varaktiga tungomål, lär det åtminstone icke förnekas oss att yppa den erkänsla, vördnad och medborgerliga fägnad, som upplifva oss, då vi finna vår tideräkning utstakad genom en af de märkvärdigaste, en af de lyckligaste dagar i Fäderneslandets häfder: den på hvilken Gustaf Adolph föddes. Om vi utan beskyllning af egenkärlek få tro, det en inrättning, ämnad att
