hundrade nittio två år sedan, såg födas[1] för Sverige en fader, för Tyskland en befriare. En vördad Lärare[2] tolkar i Herrens Tempel efterverldens tacksamhet för den Gud, som gaf oss en så stor, så god Konung; och då hans namn af religionens väktare upphöjes, af skaldens röst sjunges[3], förgätes ej den Hjelten, som han sjelf danade, som bibehöll och fullbordade dess verk. Vältaligheten bereder sig att tolka Torstensons förtjenster, och ett Samhälle, som förenar rikets yppersta män, med rikets yppersta snillen, med ett ord, Svenska Akademien samlar sig att kröna den vältaligaste. De förnämste medborgare, de skönaste, de vördnadsvärdaste af det kön, som så väl vet att värdera stora gerningar, vänta det utslag, som så upplyste domare skola utfärda. Hvem skulle ej darra vid åsynen af en så ypperlig samling? Jag vågar dock framträda, förundrad sjelf öfver min dristighet; men som Svensk är jag oförskräckt, och som medborgare vill jag uppfylla den skyldighet, att frambära ett fastän svagt rökverk på
- ↑ Enligt Svenska Akademiens Stadgar är det Gustaf Adolphs födelse-dag, på hvilken dess allmänna Fest årligen firas. Konung Gustaf Adolph föddes den 920 December 1594.
- ↑ Ärke-Biskopen Doktor Uno v. Troil, som är för i år af Svenska Akademien anmodad att hålla talet för Altaret.
- ↑ Konung Gustaf Adolphs upphöjelse på Thronen, är det utsatta täflings-ämnet för Skaldekonsten.
