Condé, Montecuculli, Gallas, Piccolomini hans medtäflare. I fred voro Oxenstjerna, Brahe, Carl Gustaf, Jakob de la Gardie, Gyllenhjelm hans vänner, hans umgänge. Christina ansåg honom som sin throns stöd; Carl Gustaf som sin fader; värdig lärling, värdig lärmästare af tvenne odödliga hjeltar, lyser hans namn i krigets handlingar emellan Gustaf Adolphs och Carl Gustafs; och hans namn är ej fördunkladt af all den glans dessa store Konungars sprida.
O mitt fosterland! o Sverige! (tillåt denna sista önskan, innan jag slutar det tal jag till en stor mans ära hållit) måtte du länge njuta fredens lugn; men då fienderne rusta sig, då krigets fackla upptändes af tvedrägtens hand; måtte du finna i ditt sköte många hjeltar, som, då de likna Torstenson i mod, i försigtighet, i kunskap, likna honom äfven i kärlek för riket, i vördnad för sina skyldigheter, och i de saktmodiga dygder, utom hvilka en hjeltes ära fördunklas, och blir ofta en tung börda för dess fädernesland!
Allt hvad som är historiskt i detta Tal, är
hämtadt, dels ur Personalierne, som upplästes vid Grefve
Torstensons begrafning, och finnas tryckte efter
Doktor Erik Gabriel Emporagrii Lik-Predikan, dels ur
Cantzli-Rådet Berchs namnkunniga Svenska Herrars och Fruars
Skådepenningar med bifogade lefvernes-beskrifningar.
