O Prins! det var ditt verk: det folk, din anda rörde,
Till lif och sjelfbestånd Europens frihet förde:
Från detta ögonblick hon okullstötlig stod.
Af nordens tröga barn du gjorde hvad du ville,
Medborgare din dygd, och tänkare ditt snille,
Och krigare ditt mod.
Hvad hvälfning är bestämd? hvad stort kan ödet ärna?
Åt Gustaf Adolphs dar det ger en Oxenstjerna:
(En segrare för ut en tänkares förslag):
Han rikens hvälfningar och kungars öden nämde:
Han skänkte fredens lugn, och krigets blixt bestämde,
Och gaf Europen lag.
Han närmast dig, o Prins! i minnets tempel bjuder;
Som ditt, hans stora namn i folkens lofsång ljuder,
Han trampade, som du, odödlighetens stig:
Född med den djerfva själ, som slafveri betydde
För hvarje fosterbygd, han undrade, och lydde,
Blott född att lyda dig.
Hvad ärerika dar! hvad stora skiftens möte!
Hvad hjeltar, fosterland, som danats i ditt sköte:
Så Rom med fägnad slöt den ungdom i sin famn,
Som, född till stora värf, och ammad opp till ära,
Och van vid vapnens bruk, kring jorden skulle bära
Dess fruktansvärda namn.
