vaksamhet förvara Lifland emot stämplingar, som på alla sidor förehades; men sedan sakerne kommo till fiendtligt utbrott, fullbordade han sitt vågsamma förslag om gången öfver Düna, hvarmed han visade, det fruktan allraminst hade drifvit honom att tidigare, än någon annan, förese faran.
Hans redliga uppförande vid alla tillfällen, gjorde honom ej mindre heder, än hans stora förstånd och oförskräckta hjerta. Som Militär, som Landshöfding, General-Guvernör, än i Brehmen, än i Lifland; på alla ställen var han rättvisans tolk och försvar, afskaffade egennyttiga upptåg, och tillhöll i synnerhet Lifländska embetsmännen, att ej ockra på sin Öfverhets förtroende. Det var ock denna hjertats renhet hos Grefve Dahlberg, som gjorde honom så mycket hörd af Konungarne Carl X och XI; ty de viste, att det är med råd såsom med frukter: de behålla alltid någon art af den jordmån, hvari de växa.
Den lärdom, som prydde Grefve Dahlberg var förvärfvad vid mognare ålder; således mera utsökt, mera lämpad till utöfningen. Man bör ej tro, att detta vill säga en upplysning, blott hämtad af sammanlefnaden, eller en flygtig läsning af vissa lätta skrifter; utan var det en grundelig kännedom af de allmänna begrepp, hvilka i hvar sak leda oss till säkra omdömen, och gifva större och mindre verk i deras sammansättning den fullkomlighet,