INTRÄDES TAL,
af
kongl. maj:ts handsekreterare
JOHAN HENRIK KELLGREN.
Mine Herrar!
Kallad af Hans Maj:t, min nådigste Konung, till Ledamot af ett Samfund, som utgöras af Rikets högsta Män och yppersta Snillen, med ögat förblindadt af det ljus mig omgifver, tanken förskräckt för de plikter mig åligga, och hjertat deladt mellan stridande känslor af häpnad, glädje, fruktan och tacksamhet; går jag att intaga ett af de rum, som alla voro ämnade åt utmärkta förtjenster. J, mine Herrar, hafven svarat emot detta ändamål. Er har tillfallit genom Konungens rättvisa, hvad mig är skänkt af Dess nåd. I eder ära igenkänner Nationen (och jag påkallar de vittnen hon hit i dag instämt), i eder ära igenkänner hon belöningen för de snillegåfvor hon redan länge vördat och beundrat. Här prisar hon valet af de Mästare i vältalighet som, än med Demosteners styrka i oroliga tider styrt hennes hjerta och upplyst hennes tänkesätt, än med Liviers behag tecknat taflan af hennes forntida öden, än med Pliniers värdighet tolkat för hennes öron Thronens bud och befallningar, än med de Franske Vältalares ömhet kallat hennes saknad till dygdige och förtjente medborgares graf: Der åter ser hon dessa vitterhetens högsäten värdigt
