lyckans. Om hädanefter en sådan finnes, skall han se mig; och hoppas.
I fall icke ämnet här öfversteg min förmåga, och i fall jag icke fruktade att upprepa och försvaga, hvad J, mine Herrar, derom värdigare ordat eller orda tänken, vore väl ingen ting nu min pligt mera enligt, än att omtala det nådiga beskydd, som Hans Kongl. Maj:t från sitt anträde till Regeringen lemnat vitterheten i sitt land, ett beskydd så mycket kraftigare, som det mera härledt sig från medfödd böjelse än statskloka afsigter; jag skulle, säger jag, omtala den nådiga uppmuntran Han gifvit hennes idkare, och de stora mönster Han framlagt till deras efterföljd. Jag skulle då visa i all sin vidd storheten och nyttan af denna Akademis inrättning, som fäster SångGudinnorna för eviga tider i Sveriges sköte; dess medelbara verkan på Rikets allmänna ställning; huru Landets välstånd, lugn och sällhet i ett sådant verk både närvarande röjes och framgent lofvas; att, då härigenom Smaken stadgas och utbredes, de allvarsammare vettenskaperne härmedelst skola vinna en gladare drägt, mera älskansvärdt skick; deraf upplysningen spridas med fördubblad hastighet till alla stånd och kön; konsterne vänjas att pryda sin fullkomlighet, slöjderne drifvas med en lättare hand, sederne antaga mera ärbarhet och renhet, och allmänna umgänget högre värde och behag. Med ett ord: jag
