INTRÄDES TAL,
af
expeditions-sekreteraren m. m.
GUDMUND GÖR. ADLERBETH.
Mine Herrar!
Konungens nåd har i dag ålagt mig nya och svåra skyldigheter. Kallad till Ledamot i ett Samhälle, som endast genom utmärkta prof af Snille och Smak kan svara mot dess upplysta Stiftares afsigt, dess milda Beskyddares omvårdnad, känner jag hela bördan af de förbindelser, som åtfölja det rum jag intager, men vågar knappt jemföra dem med min förmåga, för att icke förlora modet. Att odla, rikta och stadga fäderneslandets språk; att frambringa mästerstycken i vitterhet, till heder för närvarande tidehvarf och mönster för tillkommande; att återkalla Augusti och Ludvig XIV:s åldrar under Gustaf III:s Spira; äro de syftemål Konungen denna Akademi föresatt, värdiga Hans Maj:ts visa omtanke och skapande snille; ärefulla för de personer som utsedde blifvit, att dertill bidraga. Men då jag här finner mig omgifven af Ledamöter, hvilka, genom deras lysande förtjenster och vidtfrägdade namn, ställt pålitlig borgen för det gagn af dem väntas bör; af Ledamöter, hvilka dels i Rikshandlingarnes vård lemnat oförgängeliga minnesmärken af deras djupa insigter, genomträngande tankekraft, segrande talegåfva, dels riktat fäderneslandet
