detta ställe utföra så stora förtjenster. Dertill fordras ej allenast en vidlyftigare afhandling, än inom gränsorna af detta tal kan innefattas, utan ock lyckligare medel, än mina omständigheter och ofullkomliga natursgåfvor. Under handledning af den noggrannaste sanning, skulle jag ändock vara misstänkt för smickran, och blotta upprepandet deraf skulle snarare få utseende af en fåfäng lofskrift, än af en sträng och sannfärdig Historia.
Men det, som i synnerhet tillhör mig att omtala vid detta tillfälle, är det dubbla nya vedermäle, hvarmed Hans Kongl. Maj:t i dessa dagar behagat hugna oss, bestående icke allenast deri, att Hans Kongl. Maj:t förnyat den Vitterhets-Akademi, som högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningen allraförst hade inrättat, men efter Hennes frånfälle, af brist på understöd, i några år varit utan verksamhet; utan ock deri, att Hans Kongl. Maj:t dessutom inrättat en alldeles ny Akademi, till odling och upphjelpande af Svenska Språket.
Hans Kongl. Maj:t har i anseende till den förra, icke allenast försett henne med en viss och beständig inkomst, till bestridande af dess Premier och flera utgifter, såsom en nödvändig grund för dess framgena bestånd, utan ock sträckt sin höga omtanke derhän, att dess rätta ändamål, nemligen Smakens förbättring hos Svenska Folket och Vitterhetens utbredande i riket, skulle vissare vinnas, än hittills skett,
