INTRÄDES TAL,
af
cantzlirådet m. m. grefve
GUSTAF FREDRIK GYLLENBORG.
Mine Herrar!
Då allas öron ännu äro uppfyldte, alla sinnen intagne, alla hjertan upprörde af vår höga Beskyddares stämma, Konungens Tal, vid instiftandet af denna Dess Akademi, i sådan stund är det en lycka för en ovan talare att framträda. Han är säker, att icke åhöras. Hans ljud förblifver ett svagt återskall, oförmöget att ådraga sig någon aktning. Förutan denna försäkran, huru skulle jag våga att upphöja min stämma, framför en så lysande och talrik samling, som denna; i synnerhet då det enda ämne, tjenligt för denna dag, redan af Eder, mine Herrar, blifvit anfördt med starkare och lifligare uttryck, än jag förmår åstadkomma? Ändamålet af Svenska Akademien är ett så betydligt, ett så rörande ämne för alla medborgare, hela Fäderneslandet, att intet annat i dag skulle kunna tillvinna sig något öra. Tillåten mig derföre, mine Herrar, att med dess betraktande fortfara, under de ögonblick, dem jag, som medlem ibland Eder, i min ordning är skyldig att uppfylla.
Ibland frukterne af den upplysta Regering, under hvilken vi lefva, har Svenska Språkets ändteliga stadgande varit med otålighet afvaktadt.