föreställningssätt leder den till allmänheten. Detta är det biträde Vitterheten lemnar vettenskaperne, denna är den makt den utöfvar på ett folks tankesätt och upplysning. Af Philosophiens och Vitterhetens förening kan man ensamt förvänta den högsta fullkomlighet, hvartill ett språk kan hinna, och det Grekiska bland alla närmast lär hafva uppnått, att i ordens enkla bemärkelse innefatta begrepp och kunskaper, som vanligen genom omväg och undervisning måste sökas.
Det Samhälle, åt hvilket Språkets uppodlande är öfverlemnadt, borde derföre äfven i sin vård hafva Vitterheten och Smaken med deras förnämsta grenar, Skaldekonsten, som under samljudets behaglighet väner örat vid nya ord, odlar, mildrar och höjer språket; Vältaligheten, som gifver det sin sista fullkomlighet i styrka, ljud och uttryck. Man har mycket tvistat om smak, man har misskänt både dess verkan och lagar, då man trott den förra skadlig, de sednare osäkra. Smakens tilltagande och höjd är en följd, icke en orsak till förändringar i borgerliga Samhället, som nödvändigt måste inträffa, så ofta man icke våldför menskliga böjelserna, hvilket ej heller några hittills kända lagar längre än till en viss tid förmått att göra. Smakens grunder böra sökas i kännedomen af menniskor, hvilka man blott ofullkomligen känner, ej kan öfvertyga, ej behaga, så länge man ej sträckt sin kunskap till deras tycken, deras nöjen, deras äfven minst märkliga känslor och
