dag blifver färdig, den skall innehålla ett stadgadt och utvidgadt språk.
Den varsamhet, hvarmed Akademien gått till väga, har icke tillåtit henne att stadga sitt beslut om de främmande ordens skrifning, förrän sent, och sedan en del af den egentliga svenska Ortografien redan var tryckt. Hennes första tanke var, att endast använda den svenska stafningen inuti och vid slutet af de såsom svenska redan antagna främmande ord; men att lemna begynnelse-bokstafven oförändrad. Till följd häraf finner man i Afhandlingen c bibehållit i början af sådana ord, ehuru inuti ombytt till k. Likaledes äro ch, ph och th nyttjade, emedan Akademien ännu icke hade fastställt deras bortläggande. Efter någon tvekan om hvad hon borde våga, fann hon det vid närmare eftersinnande, blifva en verklig motsägelse, att icke i allt vara sig lik, och att om svensk stafning vore det enda sättet att med språket införlifva de utländska ord, som deri nödvändigt behöfvas, så borde denna stafning icke blott till hälften göras svensk, utan fullkomligen blifva det. Om hon häri likväl gjort ett eller annat undantag, så äro skälen dertill i Betänkandet tillräckligen uppgifna. I öfrigt bör hon vid detta tillfälle nämna, så väl sin egen omsorg att göra upplagan af Stafningsläran i det möjligaste felfri, som den utmärkta skicklighet, kunskap
