Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/145

43

Andra Afdelningen.

i allmänt tryck stafvade med fördubblad consonant. Men måste icke äfven andra ord, till ex. ärrt, snärrt, mörrt, örrt, bjerrt, störrste, m. fl. för samma orsaks skull skrifvas på lika sätt? Om m i rymm, lamm, damm, skymm, fordrar fördubbling, måste då samma fördubbling ej äfven finna rum i sjelfva detta ord rumm, i grymm, dumm, stumm, ömm, drömm, glömm, tömm, dömm, kamm, framm, stamm, skamm, med oändeligt flera af samma ändelse? Efter l i qvalt, betalt, halt, (af hal) ljuder enkelt, måste det ej då, till skillnad derifrån fördubblas i mallt, sallt, hallt, spallt, gallt, gestallt, med flera af lika ljud? Då det vore nödvändigt att skrifva med två n grannt, sannt, huru skulle det ej vara lika nödvändigt att skrifva på lika sätt förvannt, bekannt, pannt, slannt, drabannt, till skillnad i ljudet ifrån vant, förmant, dant, med flera dylika? Måste man ej af lika nödvändighet skrifva bunnt, strunnt, pynnta, begynnta, vannte, till skillnad ifrån brunt, försynta, förmante o. s. v.? Nödgas man ej fördubbla s i måsste, visste, misste, lisst, brisst, tvisst, till skillnad ifrån blåste, viste, förlist, bevist? — I fässt, hässt, prässt, bässt, resst, messt, till skillnad ifrån fräst, läst, qväst, snäst? — I jässt, nomen, till skillnad ifrån jäst, verbum? — I lusst, pusst, musst, till skillnad ifrån tjust, ljust, m. m. — I brösst, rösst, hösst, trösst, till skillnad ifrån öst, föst, löst, med flera? — I sysster, ysster, lysster,