det nånsin skett i något enda sådant ord, när vi undantaga 4 eller 5 exempel deraf, till ex. satts, korrt, svarrt, ällska, nyligen införda i språket af några enskiltas godtycke, och som icke höra till det allmänt antagna skrifsättet? Vi hafva således verkeligen funnit det tredje kännetecknet af den enkla consonantens ej fördubbling i skrift, oaktadt dess dubbla ljud för örat, nemligen den allmänna regeln, att af två olika consonanter i samma stafvelse ljuder den förre af sig sjelf dubbel, utan att behöfva tvåskrifvas. Att ett större eller mindre antal undantag finnes, bevisar ej emot den vanliga gilltigheten af en regel; det bevisar blott, att den har undantag som nästan alla reglor, och att man till dessa undantag blott måste söka skälen och kännetecknen. Det är detta, som oss i närvarande ämne ännu återstår.
IV. STYCKET.
Kort öfversigt af allt det föregående,
samt om Undantagen.
Har nu Läsaren riktigt fattat detta föregående, hvaråt man bemödat sig att gifva den möjligaste grad af tydlighet, så torde han äfven finna med någon tillfredsställelse, huru märkeligen hela detta så mörka och sammantrasslade ämne förenklar sig i följande klara och lättfattliga satser:
