Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/191

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
89
Andra Afdelningen.

eller dubbla ljud fråga blifvit väckt. Uppkommer då deraf ordets infinitif, så läses consonanten enkel, i annat fall dubbel, så snart nemligen ordet ej hör under fjerde fallet, t. ex. spjerna, fullborda, m. fl.

Således, för att veta om lyste, qväste, förde, uttände, m. fl. böra uttalas som syster, fäste, bekände, störta, eller ej, behöfver man blott lägga a till den omtviflade consonanten s, n eller r, då deraf uppkommer lysa, qväfva, föra, uttäna, (eller uttänja,) hvaraf de nyss nämda ordens rätta uttal genast kan erfaras.

Fjerde Fallet.

Detta fall inträffar i stafvelser som ända sig med följande slut-consonanter, orden må vara verber eller nominer:

rd. — t. ex. bard, kard-a, bord, ord, jord, mord, nord, dyrd, gård, hård, vård, färd, gärd, flärd, börd, skörd, mörd-a, vörd-a, fullbord-a.

rl. — t. ex. verld, karl, sorl, porl-a, merl-a, perl-a.

rn. — t. ex. barn, qvarn, skarn, gern-a, stjern-a, spjern-a, jern, korn, horn, torn, urn-a, burn-a, värn, ärn-a, tärn-a, törn-e, örn, björn.

art. — t. ex. fart, art, dart, kart, snart, uppenbart; undantag: hvart, svart, martera, qvar-ter, m. n. fl.