Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/198

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
96
Andra Afdelningen.

3:o Att det finnes två slags stafvelser, Skrif-Stafvelser och Grund-Stafvelser. De förra utgöra den i skrift vanliga Stafdelningen; de sednare uppkomma af sjelfva Stam- eller Grund-Stafvelfens rätta delning från ändelse-formen, t. ex.

Skrif-Stafvelsen — Un-der-då-nig.
Grund-Stafvelsen — Und-er-dån-ig.
Skr. Stafv. — Re-de-bo-gen.
Gr. Stafv. Red-e-bo-gen.
Skr. Stafv. — Yp-per-sta.
Gr. Stafv. — Ypp-erst-a.
Skr. Stafv. — Me-del-måt-tig.
Gr. Stafv. — Med-el-mått-ig.

Det är om dessa sednare, eller om Grund-Stafvelserna, som det endast varit och är fråga i denna Afhandling.




Läran om Skrifningen.

Allt dubbelt ljud, som höres i uttalet, måste hafva i skrift sitt motsvarande tecken. Härifrån måste intet undantag finnas.

Men tecknen (det vill säga: medlen att tillkännagifva för ögat de dubbla ljuden) kunna vara af tre slag: Consonantens egen halt, verkelig fördubbling, eller minnes-tecken.