1:o När tecknas ljudet å med sjelfva denna bokstaf, eller med bokstafven o (omikron?) och när behåller bokstafven o sitt naturliga ljud af omega?
2:o När tecknas ljudet ä med sjelfva denna bokstaf eller med bokstafven e? och när behåller e sitt naturliga ljud?
3:o När tecknas ljuden j och k med g, eller när skrifvas dessa begge ljud med deras egna naturliga bokstafs tecken?
Man har kunnat se af föregående afhandling om consonanternas fördubbling, huru mycket den i början anförda staf-byggnadsgrunden bidragit att gifva ljus och visshet åt detta tvistiga ämne; man skall finna samma rättskrifnings princip icke mindre användlig i närvarande afdelning, hvilken man till den ändan ansett nyttigt att begynna med följande efter möjligheten korta Inledning,
Om de likljudande tecknens ursprung, och de allmänna reglor som deraf kunna dragas för deras närvarande bruk.
Låtom oss först tala om vokalerna.
Det synes till en början sannolikt, att om ensamt, bland alla vokalerna, ljuden å och ä hafva, utom dessa begge egentliga bokstafstecken, ännu två andra, nemligen: o (omikron) och det så kallade öppna e, (hvarigenom hela
