blifvit mindre säker och stadgad, än något annat af de odlade språkens. Orsakerna, hvilka i allmänhet äro desamma som för språken i gemen nyss blifvit uppgifna, förtjena likväl att här närmare undersökas, ur historien upplysas, och till sin verkan bestämmas. Om några omständigheter dervid äfven anföras, hvilkas verkningar upphört, några missbruk som redan äro afskaffade, och besynnerligheter som icke vålla någon oreda; så sker det för mera sammanhang, och lär icke böra anses för öfverflödigt.
Anledningarne till det besynnerliga och osäkra i svenska stafsättet äro hufvudsakligen följande:
1:o Skiljaktigheter och förändringar i talet och språkljudet.
Med dessa skiljaktigheter och ändringar förstås icke de finare böjningar i rösten, dem örat väl fattar, men hvilka hittills icke genom tecken varit utmärkta, och svårligen kunna blifva det. Frågan är endast om sjelfva grundljuden, hvilka genom bokstäfver betecknas. Att i en rätt tidordning följa alla de omvexlingar, svenska språket i detta afseende undergått, skulle fordra en hel afhandling, och den noggrannaste undersökning skulle icke till dem alla nu mera kunna upptäcka anledningen. En hastig öfversigt af
