Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
139
Tredje Afdelningen.
c) När den följes af två eller flera consonanter utan dubbelt ljud, t. ex. port, ort, bord, ord, nord, gjordt, spordt m. fl.[1]
- ↑ Egenteligen inträffar fallet att två consonanter i slutet af orden följa på figuren o utan fördubbling, (när man blott undantager orden groft, skont, försont, orost, samt genitiver sådana som mors, blods, rots,) endast i ändelserna ord och ort; Men då orden kort (stackig) och bort (undan) höra just till dessa ändelse-slag, så frågas vanligen: huru man utan förblandelse skall åtskilja dem ifrån de öfriga af samma ändelseform, hvilka alla hafva enkelt ljudande r och således omega? Dertill svaras: Genom ett medel som ej är svårt och ej osäkert; genom undantag af dessa två ord, de enda i språket, jemte det främmande ordet sort, hvilka, med samma ändelse för ögat, likväl ljuda med dubbelt r, och således hafva omikron. Man har begynt sedan någon tid att fördubbla, likasom i ljudet, äfven i skrifningen detta r i kort och bort, till skillnad ifrån bort præt. af böra, och substantivum kort (kortspel). Det är visserligen en stor olägenhet, att samma figur o har två så olika ljud; men den fördubbling, som af denna orsak här skulle göras, är ej dess mindre både emot regeln och af ringa nödvändighet. Den är emot regeln, ty utom fallet af en genitif, ett verbum, eller ett neutrum af de faststäldta slagen, kan och bör, som förut är visadt, ingens fördubbling finnas af någon consonant framför en annan af olika slag. Den är af ringa nödvändighet; ty då i så många hundrade ord af språket, det rätta ljudet af figuren o, måste lemnas åt vana eller minnes-regel, och då visserligen ingen minnes-regel kan vara lättare än undantaget af dessa två ord, så finnes väl ingen orsak hvarföre man blott i och för dessa orden, hellre än att antaga minnes-regeln, skulle bryta en allmänn stafnings-lag. Det enda, goda skäl voro, om
