Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/246

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
144
Tredje Afdelningen.

uttalet af Fig. o, såsom omega sid. 140) alltid deremot förändrar sitt ljud till omikron, der vokalen är kort efter stafbyggnaden, utom vid pass 30 ord; (se undantagen vid uttalet af fig. O, såsom omikron sid. 137).

Sådana äro reglorna i deras allmännaste, kortaste sammmandrag. Hvad för öfrigt ljudvexlingen af o (omega) och o (omikron) särskilt angår, så består den vanligaste svårigheten i att, vid läsningen, åtskilja dem i ord af för öfrigt alldeles lika stafning eller slutändelser, t. ex. i

Hof (måtta) och Hof (Konungahof).
lof (omgång) lof (tillåtelse) lof (beröm).
bom, dom, gom, kom, som, om.
fromma, komma.
tomt, (af tom) tomt, (jordgrund).
kort, (kortspel) kort, (stackig)
bort, (af böra) bort, (undan).

Vanan gör väl, att man sällan eller aldrig felar i läsningen; men regeln måste också både vetas, och vara för minnet alltid med klarhet närvarande.

Således, som förvillelsen verkeligen är störst och allmännast i de nyssnämda fall, det vill säga: vid ändelferna of, om, omt och ort, så påminnes till öfverflöd ännu sluteligen, att när man undantager,

1:o tio ord på of, neml. hof, (Konungahof)