anbud, gå tvär-t öfver gatan, vända sig tvär-t om. Orden tvär och på tvären böra visserligen behålla deras ä, emedan sjelfva ljudet och stafregeln fordrar det. Men både ljudet, stafregeln och meningen fordra, att adverb, tvert, tvertom skrifvas annorlunda. Tvers, tversföre, fordra samma stafning för analogiens skull.
Temmeligen. Man har begjnt att stafva tämmeligen af täma sig. Denna härledning är ej säker. Dessutom borde ordet då skrifvas tämeligen, hvilket äfven skulle förändra uttalet. Det äldre bruket synes ännu äga åtminstone lika allmänhet och böra bibehållas för contraktionen tämligen, som skulle utgöra en tvetydighet både till ljud och mening, och som, utan att skrifvas fyrstafvigt tämmeligen, svårligen kan få sitt rätta uttal, eller åtminstone svårligen skulle utvisa det med tydlighet. På lika sätt förhåller det sig med ordet nämligen, som man vill härleda från namn. Dess rätta ursprung torde dock ej vara alldeles afgjordt. Men äfven, utan afseende på ursprunget, kan ordet för samma orsak, som jemföra, jemlik m. fl, icke få sin rätta teckning efter uttalet, utan derigenom att ljudet ä deri tecknas med e.
När man nu i en enda öfversigt samlar dessa föregående slag, och derifrån afdrager de tre som angå 1:o ord af vacklande uttal emellan e och ä, emedan i dem e icke bevisligen ljuder ä; 2:o Stafvelse-måttet, emedan detta slag blott angår korta stafvelser; och 3:o Bokstafs
