skiljaktigheter och förändringar medfört på stafsättet. Hofvets, det högre umgängets och hufvudstadens sätt att utsäga orden, har väl merndels i skrift blifvit följdt och rådande. Likväl saknas icke exempel på ett annat förhållande och i synnerhet på ett deladt bruk, härrörande från dialekternas olikhet och ifrån vanor hos enskilta, hvartill det, kanhända, icke skulle vara dem lätt att gifva skäl. Med förbigående af mycket annat, kunna såsom exempel anföras: penne och penna, hjerne och hjerna, tanke och tanka, umgås och omgås, värme och värma. I synnerhet visar sig olikheten i substantivernas generer.
Uttalets förändringar hafva i det ofvan anförda blifvit delade i förkortningar, och verkliga ljudskiften. Vissa förkortningar af orden blefvo tidigare införda i skrift, andra åter höllos länge uteslutna derifrån, och dessa voro de talrikaste. Deraf uppkom en skillnad emellan det språk som taltes, och det som skrefs. I den mån flera förkortningar efter handen infördes i skrifningen, uppkommo skiljaktigheter emellan det äldre och nyare sättet att skrifva orden, och derigenom ovisshet om det verkligen rätta. En ovisshet, som likväl till större delen upphört, sedan man i allmänhet är ense, dels om ett tvefallt bruk, såsom t. ex. af eller utaf, i eller uti, från eller ifrån, far eller fader, mor eller moder; dels att nyttja
