manuskripten, och manuskripter, manuskripterna; Magasin, magasinen, och magasiner, magasinerna. Det ena rättare efter grammatikan det andra efter Bruket. Det synes som intetdera kan med skäl fördömmas, hvarigenom begge böra blifva tillåtliga. Att en sådan ändelse af neutrer i pluralis blir stundom oundviklig, det kan ses af ordet partier, partiernas, hvilka ändelser tilläfventyrs ej rätt beqvämligt skulle förbytas i de efter grammatikan rättare, partien, partiens. — Vin och tyg hafva dessutom, enligt Botins redan gjorde anmärkningar, viner och tyger. Andra svenska neutrer hafva deremot ej r. Man bör skrifva ärenden icke ärender, påståenden icke påståender, och i definit. pluralis ärendena, påståendena.
7:o Mellan-ändelsen på a, o, eller u, i sammansatta ord.
Man skrifver efter gammalt bruk: själavåda, syndaträl, legohjon, läroembete, redovisning, klagoskrift, födslodag, ägotvist, sagubrott, fattigstugu-hjon, varu-pris, vattu-brist, salu-bjudning. Någre hafva begynt anse dessa mellanbokstäfver a, o och u, såsom föråldrade, och sökt förbyta dem i andra nyare, eller alldeles utesluta dem. Således skrifves nu för tiden af somlige, Läre-embete, äge-tvist, sag-brott, fattig-stug-hjon, m. fl. Emedlertid då frågan icke är om annat än en mellanbokstaf, som lättar sammanbindningen, och då man svårligen (åtminstone för det närvarande) lär kunna undvika
