på sådan grund stridiga. Anmärkom blott i allmänhet, att hvilken ovisshet som må kunna invändas emot det ena eller andra deribland, blir det likväl alltid oförnekligt, att svenskan äger en mängd ord, lånade äfven från de moderna språken, och hvarvid en sådan stafningsförändring, som den ifrågavarande, nödvändigt föregått.
Hade nu i alla dessa fordom främmande ord, samma stafning blifvit beständigt nyttjad som man ännu, när man vill visa sig rätt purist, bibehåller i class, cabal, canon, camererare, caliber, controll, canzli, camerad, credit, calas, carduan, canel, cattun, cassa, contant, med oändeligt flera, så ser en hvar utan svårighet, huru stor del af vårt nuvarande språk derigenom förblifvit beständigt utländsk och oss otillhörig. Den princip man således tror sig böra följa, att genom deras utländska stafning samvetsgrant utmärka alla sådana ord, som ej ursprungligen tillhöra vårt eget språk, är väl derföre, så snart den följes utan undantag, af alla språk-principer, den minst kloka, sägom fritt ut, den mest skadliga som någonsin kunnat upptänkas. Man skulle ej behöfva en annan, för att göra nästan all nyare språk-ökning omöjlig. Ty det tål ej tvifvelsmål, att dessa främmande ord, så ofrånskiljeligen de må nu mera tillhöra vårt språk, skola likväl genom bibehållandet af deras osvenska bokstafs-drägt, alltid blifva främmande för ögat och tanken,
