undantagas. Det första: när ordet är latinskt, och behåller icke allenast i nominativen utan äfven i genitiven dess latinska ändelse, till ex. Consistorium — ii, Collegium — ii, så framt man, i anseende till det sistnämda, ej ville öfverenskomma att hellre deklinera Kollegie, giet, gier; likasom redan sker i maskulina ord, Notarie, Referendarie, o. s. v. det andra: när tvenne cc följa hvarandra inuti ordet, och det sednare c derigenom får ljud af s, t. ex. accis, accessit, accent, i hvilket fall ett k framför c skulle blifva, emot allt språk-bruk, nödvändigt. Då dessa ord dessutom äro i språket öfvermåttan sällsynta och knappast lära i antalet öfverstiga åtta eller tio, har Akademien ansett dem kunna bibehållas vid deras vanliga stafning, utan olägenhet. Det lär knappt behöfva nämnas, att denna stafning med k i stället för c icke förändrar det vanliga bruket af qv; likasom att der tvenne ljud af k följa hvarandra i samma ord, det förra, enligt från ålder antagit bruk, alltid uttryckes med c, till exempel icke, ack, ackompaniera.
3:o Att den fransyska stafningen efter en viss beständig analogi ombytes i svensk, till ex.
Inuti orden: stafvelse-ljudet ai i ä eller e, såsom mätress, resonnera; — ou i u, såsom jurnal, kurage, kupp; — eu, û ieu i öj, såsom flöjt, löjtnant; — oeu i ö, såsom manöver; — gu i g, såsom harangera, bagett, o. s. v.
