I slutet af orden: ändelsen aire i är, ar, eller er, såsom arbiträr, korsar, sekreter; — eur i ör, såsom direktör, aktör, frondör; — ille eller aille i lj, såsom familj, flottilj, batalj; — re i er, såsom massaker; le i el, såsom kapabel, o. s. v., hvarvid i allmänhet påminnes, att alla fransyska slut-e utelemnas, såsom uti: intermed, sublim, habil, recett, merit, symbol, sofism, princip, med alla öfriga af samma slag.
Men det gör ej tillfyllest, att på detta sätt genom stafningen förvandla de främmande orden till egna. Detta ändamål sökes förgäfves, om ej uttalets förändring kommer efter hand till hjelp, och om ej svensk stafning, i talet, äfven med svenskt ljud uttryckes. Man bör således både skrifva och uttala audiens, auspicer, aulid likasom auktor; — kadans, balans likasom dans; — sentens, reverens, konferens, existens likasom exellens; — kompliment, indifferent, present likasom patent; — briljant likasom kontant o. s. v. Men fransyskan har i synnerhet tvenne stafvelse-ljud, hvilka troligen skola medföra någon större villrådighet i skrifningen, och hvaröfver Akademien således finner nödvändigt att särskilt yttra sig. Dessa äro de på ng och på y, till ex. amant, entrepreneur, enthousiasme, envoyé, encadrera, endossera, ballon, sallon, bassin, clavessin, blessure, parure, allure, rhûme, statue, buste med flere af samma beskaffenhet. Att efter
