emellan det språk Asarne hitförde, och det som talades af landets äldsta inbyggare; men dess beskaffenhet och följder kunna af oss svårligen kännas och bestämmas. Språket tog sedermera efter hand sin form och sitt lynne. Behof och tillfälligheter hafva tid efter annan uppfyllt det med lån ifrån åtskilliga tungomål. Förnämligast hafva dock de främmande ord vi äga, kommit ifrån dessa fem språk: Latinen, Engelskan, Danskan, Tyskan och Franskan.
Det är förut sagdt, huru flere bokstäfver från latinska alfabetet blifvit lånte, att uttrycka svenska ord. Äfven är anmärkt, att de latinska ord, som i början, det vill säga, i de första åldrar af Christendomen, införlifvades med svenskan, ändrades både till uttal och stafsätt; men tillika att detta förnuftiga bruk icke blef långvarigt. Man afvek derifrån i synnerhet, sedan under en framskridande vettenskapsodling, en mängd af ord behöfde tagas från latinen och grekiskan. Om dessa ofta fått svenska ändelser och svenska böjningar, hafva de i allt det öfriga bibehållit sin ursprungliga stafning. Utom de latinska bokstäfver, hvilka blifvit införlifvade med svenska alfabetet, hafva vi genom de latinska orden fått ljudet ti, som svarar emot tsi, och följande hos oss öfverflödiga ljudtecken: ch, ph, rh och th. Att desse tvenne sistnämde bokstäfver funnos