förbigått det som endast är skrifvit för att upptäcka språkets första upprinnelse, dess slägtskap med andra språk, ordens etymologi, dialekternas upphof och beskaffenhet. Sådana undersökningar äro väl ofta upplysande, men höra egentligen till historien och antiqviteterna. Om ibland de författare som här komma att uppräknas, icke alla äga en lika förtjenst, om några ibland dem begått större eller mindre misstag, om ingen af dem lemnat tillräckliga och fullständiga föreskrifter; så har deras bemödande likväl icke varit fruktlöst. Äfven de, hvilka utmärkt sig genom besynnerligheter, hafva icke varit alldeles onyttige, då de äggat uppmärksamheten, och gifvit anledning till försvar och befästande af det rätta. Akademien har så mycket mindre bort lemna dem obemälte, som hon föresatt sig att gifva sin berättelse all den fullständighet, tillgången på underrättelser och gränsorna af ett företal kunnat medgifva. De omdömen Akademien tillåter sig, hafva till föremål att tillfredsställa dem, som önska närmare känna denna gren af svenska lärdomshistorien.
Munkar och Prester voro under katolska tiden nästan de ende som skrefvo. Dem kan man tillräkna de fördelar och de olägenheter, vår ortografi och öfriga språkodling dragit af latinens efterhärmande, jemte vissa andra främmande bruk. Isländarne bibehöllo
