förbättringarne till verkställighet. Man åtnöjde sig att omtrycka K. Gustaf 1:s Bibel, med få eller inga ändringar. Vården om det som egentligen angår språket, hade vid denna nya upplaga varit anförtrodd åt Jonas och Johan Buræus samt Translatoren Erik Schroderus. Ehuru desse män lemnade nästan allt i sitt fordna skick, rättvisade dock Johan Buræus derigenom Konungens val, att han är den förste som utgifvit något om svenska språket. Af honom har man en Abc bok, som visar en jemförelse mellan run-alfabetet och det då brukliga, samt Specimen primariæ linguæ Scantzianæ, 1636, innehållande deklinationerna, konjugationerna och något af syntaxen. Detta var en förberedelse till en fullständig grammatika, den han påtänkt, men icke fullbordat. En annan Erik Schroderus Upsaliensis utgaf 1637 ett latinskt, tyskt, svenskt och finskt lexikon, eller rättare sagdt glosbok.
Georg Stjernhjelm bör icke glömmas ibland dem som arbetat för svenska språket. De som användt ett språk, äro de skickligaste att dömma om dess behof, att rätta dess fel och fylla dess brister. Stjernhjelm såg svenskan öfversvämmas af främmande ord, och trodde denna olägenhet kunna afhjelpas genom återtagande af vissa föråldrade. I sådan afsigt författade han det gamla Svea och Götha målets fatabur, hvaraf första bokstafven utkom 1643. Hans mångfaldiga
