död. Då Akademien åter upplifvades af Konung Gustaf 3, blefvo hennes föremål till en del förändrade, och vården öfver svenska språket uppdragen åt ett annat Samfund. Det enda, som i hennes handlingar förekommer, rörande sjelfva språkkunskapen, är en afhandling af Akademiens Sekreterare, Erik af Sotberg, kallad Anmärkningar om svenska språket, hvari äfven något nämnes om stafsättet. Den är införd i andra delen af de äldre handlingar, och värdig sin författare.
Det gifves i historien af alla odlade språk en tidpunkt, då de kunna sägas hafva fått en form, som de i det hufvudsakliga skola behålla, och som väl kan förbättras, men icke föråldras. Allt det som föregått, får en stämpel af gammalt; det som följer efter, utbildar endast, förbättrar och fullkomnar. Denna form fick det svenska af Dalin, och kanske har aldrig något språk på en gång och genom en enda författare gjort ett större steg. Hvar och en som jemför honom med hans närmaste föregångare, öfvertygas lätt derom. Smaken har sedan blifvit stadgad, skaldekonst och vältalighet gjort stora framsteg; men Dalins Svenska har icke föråldrats. Efter den omskapning han gaf språket, efter den odling och tillväxt det sedermera fått, hade alla de bort rätta sig, som befattat sig med språkreglorna. Någre hafva iakttagit denna pligt; men andre gifvas,
