Förberedelse till en Svensk Grammatika, utgifna åren 1765, 1766 och 1767. De äro till sin beskaffenhet obetydliga, men hafva bort nämnas, emedan författaren ådrog sig en uppmärksamhet, som likväl icke var smickrande för honom. Alla främmande ord ville han utesluta ur språket, och befattade sig således icke med sättet att skrifva dem.[1]
Abraham Sahlstedt, Kongl. Sekreterare, äger ostridig förtjenst genom den trägna och långvariga möda han använde på svenska språket. Han utgaf 1747 Försök till Svensk Grammatika, hvilket han sedan upplyste genom Anmärkningar tryckte 1753. Flera stycken i dess år 1759 utgifna Critiska Samlingar innehålla förklaring och utvidgning af dess ortografiska och öfriga grammatiska principer, jemte andra anmärkningar öfver språket. Dermed fortfor han i sitt veckoblad 1767, och sedan det afstannat, i Dagligt Allehanda. Han tros äfven vara författare till Sagan om Tuppen och Tuppen om Sagan; tvenne satiriska skrifter, som röra språket och ortografien.
- ↑ Den som vill känna Brunkmans stafsätt, hvilket han icke i de uppräknade skrifter till alla delar nyttjat, kan derom få begrepp i ett hans Tal på vers, som har denna titel: Rikens Sällhet grundad på enighet i lagen, vid Rikets Höglåvliga Ständers lykklige sammankommst till Riksdagen, åg i deras höga närvarelse den 29 Novemb. år 1760, på Riddare-hus-Salen i ett ennfalligt Tal på Hög befallning föreställdt av C. B.
