vara Ihres lärjungar, och Akademien samfält skulle vara otacksam, om hon icke erkände det ljus hon hämtat från hans arbeten.
Näst Ihre kommer ordningen till ännu en man af onekligt snille, och hvilken Akademien haft den lyckan räkna bland sina ledamöter. Det är Anders af Botin. Hans bok under titel af Svenska Språket i tal och skrift, är i allas händer. Om den icke vunnit allmän efterföljd, har den dock gifvit författaren ett utmärkt rum bland våra grammatister. Akademien har icke underlåtits att sorgfälligt rådfråga detta verkligen goda arbete. Om något omdöme öfver den ortografiska delen skulle af henne äskas, så framlyser det säkrast i sjelfva Afhandlingen, genom efterföljd eller afvikelse från Herr af Botins reglor. Det enda bör Akademien nu anmärka, att hon icke funnit dessa reglor tillräckligen och med säkerhet upplösa förekommande frågor.
Utom de nu anförda, hafva trenne smärre skrifter utkommit rörande svenska ortografien, hvilka för fullständigheten icke böra förbigås. De äro: Caspar Christopher Hanells Försök om sättet att rätteligen sätta skiljomärknen uti skrifvandet, såsom någon hjelpreda till en redig skrifart, tryckt 1764. En Anonyms Försök till stadgad redighet uti Svenska Språkets tal ock skrifkonst, tryckt i Upsala 1775.
