bringa stafsättet till en fullkomlig stadga. Orsaken bör sökas dels i sjelfva skrifterna, dels i tiden och andra omständigheter. De äldre författare med mer och mindre förtjenst, då de sinsemellan jemföras, hade alla det gemensamma öde, att arbeta för ett språk, som ännu var långt ifrån sin rätta bildning. Allt hvad af dem kunde förväntas, var att afskaffa gamla missbruk, att föra till en viss likställighet, och att vägleda sina samtida. Fullkomliga och oföränderliga lagar kunde icke stiftas, då språket ännu hade att undergå betydliga förändringar. Ibland de nyare ortografer, hvilkas särskilta värde af det föregående lätt kan inhämtas, hafva någre inskränkt sig till vissa delar af skrifningen. Andre hafva, i stället för att rätta och stadga, velat förändra och omskapa; men motsagde af bruket, ofta af förnuftet, hafva de intet uträttat. De verkligen goda författare, de som skrifvit med klokhet och urskillning, hafva dock lemnat mycket ogjordt. Antingen lägga de till grund för stafningen alla eller åtminstone de flesta af dessa fem principer: 1:o Uttalet; 2:o Etymologien; 3:o Bruket och analogien; 4:o Ordskillnaden eller olika skrifning af ord med samma ljud, men olika bemärkelse; 5:o En större vighet vid skrifningen. Men ingen af dem har uppdragit de rätta råmärken emellan dessa åtskilda principer; ingen tillräckligen visat, huru de stridigheter böra afgöras, som dem emellan
Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/83
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 67 )