fäderneortens luftstreck och fysionomi ofta inflyta på lynnets och anlagens beskaffenhet. Hos hans fader, ryktbar genom de förföljelser och lidanden, som ett törhända missledt religionsnit och en oförsigtig inblandning i Stats-angelägenheterna honom tillskyndat, röjdes snillets förmåga, ett brinnande forskningsbegär, frisinnighet, förakt för flärden och den oböjligaste fasthet i öfvertygelse och föresatser. Dessa egenskaper, men med vida bättre och med mindre vådlig syftning, gingo i arf till sonen, hvilken just af Faderns misstag och olyckor varnades mot sekterism och theosofi, dem vår Rutström beklagande afskydde, och mot tvister i politiken, hvars namn han knappt tålde, och af hvars frukter han ensamt värderade den mest sällsporda och minst varaktiga, — freden.
De ädlaste plantor frodas vanligen långsamt,
och Rutström brådmognade ej heller. Med små,
men stadiga steg framskred han till yngling, och
med ökade, men lika jemna, till man. Hans
ungdom inföll i det lysande Augustiska sekel,
hvarom i våra dagar är taladt, om ej för mycket,
åtminstone för tidigt. Under denna Svenska
litteraturens prakt-epok lefde han gömd i sin
skugga, utan att bländas af det ytliga skimret, utan
att ens af den äktare glansen lockas från ett
ihärdigt studium af de praktiska vettenskaperna,
för hvilka Nordbon dock måhända bestämdast
danades. Också bibehölls då ännu temligen
allmänt den åsigt af en fulländad kultur, att
