grundvalen, ehvad byggnad som helst komme att derpå uppföras, borde vara stark till botten, ämne och sammanfogning.
Bland menskliga kunskaper gifves det väl få,
så rikhaltiga och belönande som Naturläran, och,
bland hennes utgreningar, ej någon så skön och
underbar som Botaniken. Hon skulle kunna
benämnas naturpoesins idyll och naturmythens
nyckel. Och i sanning, hvilket jordiskt föremål
erbjuder sig innerligare åt begreppet, känslan
och aningen, än de vänliga, älskvärda,
betydelsefulla blommorna? Från mossan till cedern i
höjd, från säfven till eken i styrka, från sippan
till tidlösan i blomningsstund, huru mångfaldigt
och skiftande är icke växtriket! Rutström icke
blott besökte detta rike, — han genomströfvade
det i alla rigtningar; och åt meddelandet af
underrättelserna derom egnades hans första och
enda offentliga lärare-befattning. Örterna förvara
helsans äldsta mysterier; Rutström inträngde djupt
i dem. Till samlande af Naturhistoriens och
Medicinens rön, företog han en resa i främmande
länder, ej för att glömma och försmå, men för
att gagna och skatta sitt eget. Hans färd var det
trefna arbetsbiets utflygt till fjerrbelägna
rosenparker, hvarifrån det återbringar sitt gyldene
byte. Om han sällan och motvilligt utöfvade
läkarekonsten, hvarpå han utrikes med heder
erhållit mästare-patent, bevisar sådant ytterligare
att han för väl kände denna konst, för att icke
tvifla om hennes säkerhet.
