besittning. Medlaren dertill var Radziejovski, som, förut vice Cansler i Polen, derifrån flytt till Sverige för att söka hämd öfver den skymf, han af sin Konung lidit, då han emot dennes brottsliga kärlek sökte försvara helgden af sitt äktenskap. Genom honom bragtes Palatinerne i Kalish och Posen att underkasta sig Svenska kronan emot försäkran om fri religionsöfning och skygd för sina i Polska statsförfattningen grundade rättigheter.
Radziejovski, som hade sig bekant, att Johan Casimir, af misstroende till sin krigshär, gjorde sig färdig att öfvergifva Warschau, ville förmå Wittenberg att genast, under den första skräcken för Svenska vapnen, skynda sig dit med en del af sin härsmakt; men Wittenberg tvekade, om han borde tro en man, som bar vapen emot sitt fädernesland.
Emedlertid lemnade han under hans befäl 2,000 ryttare, som återstodo af den i Svensk tjenst ingångna, men snart genom förrymningar skingrade Polska arméen. Sjelf trodde han sig med så ringa mansstyrka ej böra fördjupa sig i ett vidsträckt land, som var rikt på medel och folk. Dock tågade han fram till Konin vid floden Warta för att hindra Polska tropparnas förening med de Preussiska. Der stannade han för att afbida sin Konung.
Vid dennes ankomst, försökte Johan Casimir åter den utväg, som hans svaghet och