Sedan Svenska Akademien den 12 Juni 1826 till Ledamot i framlidne Justitiæ-Rådet m. m. Isaak Reinhold Bloms ställe valt f. d. Presidenten, Stats-Rådet m. m. Herr Grefve Gustaf Fredric Wirsén, och detta val vunnit Konungens, Akademiens Höga Beskyddares, nådiga bifall, hade Akademien den 26 Mars 1827 offentlig sammankomst på stora Börs-Salen, då Herr Grefve Wirsén tog sitt inträde med följande
TAL:
Mine Herrar!
Då jag, efter eder kallelse, inträder på detta högtidliga rum, vill jag fåfängt för mig dölja, att redan i sjelfva lydnaden kunde finnas öfvermod eller svaghet. Men den äran, att med Eder få deltaga i en af fäderneslandets dyrbaraste angelägenheter, i vården om dess språk och ordnandet af dess ärorika minnen, dem Skalden i diktens skönhet och Talaren i manligt välljud öfverflyttar till kommande slägter, någon gång dermed sammanbindande sitt eget namn, — i sanning, den upphöjer öfver all fruktan.
Det tillhör icke mig att förklara edert val men mig tillhör som pligt, den frimodiga
