Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/173

— 169 —

inre angelägenbeter och styrelse: ingen gren deraf blef honom främmande; alla vunno af hans deltagande, men äfven han sjelf vann derpå. Allmän aktning vann han så väl för sina syften som för deras utföring: enskilt tillgifvenhet vann han af de rättsinnade, som gjorde sig besvär att genomtränga hvad någon gång i det yttre icke syntes lika förekommande, som det till inre halt var redbart och ädelt. Jag är viss derpå att denna tid var den angenämaste och lyckligaste för Blom, som Embetsman. Han tillhörde då närmast ett samhälle, der fosterlands-kärlek och kärlek för Konungahuset oskiljaktigt uppvuxit med Samhället sjelf. Aldrig tvetydiga, hvarken i tänkesätt eller handling, fortlefva bevisen derpå från våra äldsta häfder till närvarande tid, liksom i ett oförkränkt arfskap öfverlåtande, från slägte till slägte, den medborgerliga ära som blifvit förvärfvad, att ständigt fogas till den som minnet redan mottagit till vård. Hvilkens uppmärksamhet har det väl kunnat undgå, huru inom Stockholms Borgerskap, i de äldstes rådslag om Fäderneslandets allmänna angelägenheter, erkännandet af ett ändamåls vigt med detsamma afgjorde bifallet till den uppoffring det erfordrade: och åter i öfverläggningarne om Samhällets egna föremål, om särskilta gagnande inrättningar till upplysningens befordran, menniskokärlekens utöfning, inre ordningar eller yttre beqvämlighet och prydnad, huru nit, heder och sämja dem alltid utmärkte; men split och småsinne voro bannlyste derifrån. Men när det sedan vid