som påkallade deras omvårdnad, för att uppställas i antagna former; och han trifdes bland dem så gerna. Välviljan, uti ingen strid med beräkningarna, och det rena omdömet, i sin uppriktighet icke tillbakahållet af omgifningens oliktartade sammansättning och fordringar, hafva alltid åt dessa kretsar gifvit det egna värde, som så sällan ersättes af hvad mera bländar ögat, eller för sinnet uppenbarar ett lifligare yttre behag.
På detta sätt, omvexlande, men med ständig sysselsättning, i tjenstepligternas utöfning och i de enskilta förhållanden som dermed stodo i sammanhang, framflöto, verksamt och nyttigt, men tillika lugnt och tillfredsställande, Bloms lifligaste år. Han förvärfvade under denna tid, inom de kretsar han då tillhörde, vänner, som förblefvo hans trogne följeslagare genom lifvet, och ej öfvergåfvo honom när han, redan med aftagande krafter, nödgades gå högre pligter till möte. Den som har erfarenhet af verlden, i olika Samhälls-förhållanden, känner betydelsen häraf.
Den sanna förtjensten, som på en mindre upphöjd plats ofta verkar en större nytta, derföre, att ingen del af förmågan förtäres som lysande ämne, är allvarlig, lugn och betänksam. Han ser mellanåt någon bland dem som nyss stodo vid hans sida, och med hvilken han var i närmare umgänges förbindelse, ila honom förbi, åtaga sig ansvariga pligter, ådraga sig en allmännare uppmärksamhet, ömsom firas och
