bekantskap: hvaraf sedan ömsesidigt behölls det som hade värde att taga rum i den valdaste samling: det var på detta sätt som Blom blef vän och erhöll vänner i det enskilta lifvet.
Vi hafva redan nämnt en af dem från hans ungdom. Om en annan — om den bland Skalderne som vi mest älska och beundra, och hvars namn är med Sveriges ära förbundet — må den bortgångne sjelf få höras. Uti korta biografiska anteckningar, som Blom efterlemnat, säger han:
»De stunder som kunde undandragas från min enformiga tjenstebefattning, användes på läsning. Sveriges rena och sanna litteratur var nu på sin höjd. Jag förvånades af Tragedien Oden på ett sätt som ej låter beskrifva sig. Jag ansåg det ögonblick lyckligast af min lefnad, då jag gjorde Författarens bekantskap; jag anser det så ännu, efter tjugo förflutna år, och ändrar aldrig detta tänkesätt. Det är detta mäktiga Geniets vänskap och undervisningar och biträde som jag har att tacka för min framgång i mer än ett afseende. Jag skref under hans ögon, gillades eller förkastades. Aldrig har en Elev funnit en större Mästare, och Mästaren aldrig en tillgifnare Elev. Min ärelystnad växte emedlertid, utan att jag beräknade mina svaga krafter. Jag har visst aldrig ägt mer än en medelmåttig talang för verskonsten, och jag hade kanske aldrig ägt den, utom Leopolds exempel och lärdomar.«
Sanning, och tacksamhet, uttryckte af en
