framställes åt verlden i det dagliga lifvet, men i deras inre väsende och med lösgifna lidelser, varnar och uppskrämer honom. Har ingen omständighet undfallit uppmärksamheten? är allt i rätt dager lagdt? Der den svage icke förstått göra gällande allt hvad som talat till hans försvar, eller den mäktige velat det undertrycka, eller försökt att Lagens kraft mot sig försvaga, hafva de allmänna väktarne öfver Lagen stigit fram, den svage till stöd, eller att förtryckaren afväpna och blotta? Se der den rättrådige Domarens dagliga bekymmer. För att öfvertyga sig, vill han se med egna ögon — och ännu vid midnattslampans sken finnes han forskande efter sanningen, för att trygga folket som gått till ro, under lagens skydd.
En sådan Domare erkände Sverige den man vara, som utgör föremålet för vår saknad; och sådan var han och så handlade han, allt tills förtärda krafter satte ett mål för hans uppoffringar, tills lampan icke mer förmådde lysa hans skumma ögon; men då ville han ej heller längre taga medborgares rätt och väl under sin dom, i hvilken han älskade att sjelfständig vara.
—————————
Af utbildade Samhälls-förhållanden blifva, besynnerligt nog, invecklade rättsförhållanden en naturlig följd.
Folkens äldsta fördelning i stammar och slägter erinrar derom. Stammens män trädde
