Embetsmanna-bana: ett ringa afstånd skiljer den från allas slutliga mål.
Hedrad af sin Konungs höga förtroende, lemnades honom äfven yttre utmärkelser deraf [1]. Vid Riksdagarne som höllos utom Stockholm, åtföljde han att intaga sitt rum i Konungens Rådkammare. Till beredelsen af många för den inre Samhälls-ordningen vigtiga angelägenheter, har han varit kallad, och uti ingen deraf blifvit overksam: men i flera har det antagna varit hans verk. Nio särskilta gånger har Blom, som publik person, varit föremål för medborgares allmänna omröstning, och vid dem alla har medborgares kallelse eller bifall hos honom hyllat medborgsmanna-dygder[2].
En af dem, den han bar främst i sitt hjerta, eldade ock hans sista sång: Fäderneslands-kärleken var denna dygd, uttryckt i kärlek för Konungahuset. Hvem kände lifligare än han Svenskens behof att älska sin Konung? Hvem visste bättre, att en frisinnad vördnad för höga egenskaper utgör villkoret derför? Sverige såg sin Kronprins återkomma, med hemföljd af trolofvad borgen för egen sällhet och folkets välsignelse öfver den vunna uppfyllelsen! Af den innerliga glädjen var Blom Nationens tolk:
