Den varsamhet han i allmänhet iakttog, hade intet gemensamt med mennisko-fruktan; men han sparade till angelägna tillfällen att gifva en särskilt vigt åt sin tanke: denne blef då alltid fri och bestämd, utan att maktens missnöje eller någon befarad strid med folk-opinionen, derpå utöfvade det minsta inflytande.
Den köld som stundom i hans yttre velat röjas, hade intet gemensamt med menniskohat, det hans ädla sinne aldrig kände. Det var snarare ett tilltvingadt sken af kallsinnighet, användt mot förespråkare i saker som hörde till hans pröfning; såsom i hans tanka ett medel att omgärda sitt oberoende. Jag har förut erinrat, huru hans sysselsättning, ifrån första början af tjenstemanna-banan, lemnade qvar en menniskokännedom, nyttig för det allmänna, men för honom tryckande — ofta bitter; som verkade på hans lynne; nedstämde det för honom sjelf, och stundom föranledde till misstydning hos andra.
I de inskränktare kretsar, der han, bland valda vänner, utan förbehåll öppnade sitt hjerta, visste man rätt väl, att köld der aldrig kunde trifvas. Hvad han hade upphämtat af den långa lefnads-erfarenheten — med ett ord, hvad han hade af andra — det bortlade han här för korta stunder, och blef sig sjelf allena: då kunde han ock rätt skattas. Kunskapsfull, med öfverlägsen
beläsenhet i hvilket ämne som helst, angenäm,
