öfvermod till undergifvenhet: och dess anspråk nedsättas inom undersåtliga vördnadens gränser, när det snart af Konungen emottager jemväl en förändrad benämning. Svenska Folket, som med en så ädel tillförsigt, med så rika förhoppningar öfverlemnat i en enda mans händer sin hela välfärd, huru fullkomligen tryggadt ser det sig genom denne mans egenskaper mot hvarje missbruk af ett utvidgadt herravälde, af ett gränslöst förtroende!
Dock törhända mötes jag här af den förebråelsen, att för långt hafva vikit från ämnet, eller åt mera främmande föremål inrymt för mycket af den teckning, som uteslutande skolat egnas åt Oxenstiernas lof. Men om det i allmänhet är svårt att framlägga i dagen en stor mans förtjenster, utan att visa honom i samband med hans tidehvarfs händelser, när denna svårighet sin höjd, när teckningens föremål är en Statsman, och dertill en sådan Statsman, som Bengt Oxenstjerna. Hans delaktighet, än större, än mindre, i de anstalter, som från styrelsen utgingo; hans inflytelse, nu öppet i dagen synlig, nu inskränkt till rådgifvarens tysta medverkan; ändteligen de nära föreningsband, som fästade honom vid Regenten, — se der de mest gilltiga anledningar, som ej medgåfvo någon målning af hans enskilta öden utan i förening med fäderneslandets. Förgäfves skulle jag söka att gifva en klar åsigt af hans förtjenst, utan att ådagalägga de omskiften, hvarunder denna förtjenst lyste; och allraminst
