häfvas utan blodsutgjutelse: och Svenska intressets fullkomllga seger bevittnar ej mindre Rikets styrka och anseende, än de ingångna förbundens vigt och nytta [1]. Omsider, när Franska Konungens tilltagsenhet väpnar större delen af Europas regenter, ser man Baiern, Sachsen och äfven England öka antalet af Svenska Kronans allierade. Den konstigt hopfogade byggnaden underhålles sorgfälligt genom nya öfverenskommelser och jemkningar, der sådane tarfvas; och med oförvitlig trohet vårdas våra ingångna förbindelser, äfven när omständigheterne kräfva att förbunden med beväpnad arm, med ansenliga kostnader upprätthållas [2]. Uti aderton år fortfar Statsmannen att förblifva sin visa plan trogen: i aderton år vågar ingen ofred nalkas våra gränser. Ja, medan det öfriga Europa härjas af krigens brand, ser man den Svenska tapperheten, sparad, hvila i hemmets lugn, och den Svenska idogheten tillväxa i skygd af fridens palmer.
Om inom Sverige månge enskilte ännu
- ↑ Danmarks beväpnade försök att bemäktiga sig Riks-Staden Hamburg verkställdes år 1686, men tillintetgjordes genom Svenska Ministèrens kloka bemödanden, understödde af Lüneburgska Husen och af våra öfriga Allierade. Hertigens af Holstein återinsättande i sina länder tilvägabragtes genom Altonaiska Fördraget den 29 Juni 1689.
- ↑ Det är bekant, at Sverige åren 1690, 1691 och 1692 med hjelptroppar understödde de Allierade mot Frankrike.
