Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/27

— 23 —

Akademien och till hvad Ni yttrat om de anmärkningar som i sednare tider blifvit i allmänhet gjorda emot lärda och vittra Samfund, skulle jag endast vilja tillägga en omständighet, som måhända eder blygsamhet hindrat Er att till deras fördel anföra. Den består uti den väckelse och uppmuntran, som derigenom lemnas åt unga börjande Lärde och Vitterhets-idkare. Aldrig har det slags domsrätt, eller snarare pröfning, som blifvit dessa Samfund updragen, kunnat innebära det anspråk att jäfva eller ens ovillkorligt bestämma Allmänhetens omdöme. Det måste vara fritt som tankan, och det gifves endast en domare öfver dess, äfvensom öfver alla andra förvillelser och misstag, det är efterverlden. Men kanhända gifves det ögonblick, för den uti verlden och på kunskapernas bana nyss inträdande ynglingen, då han ännu tvekande om sin förmåga och sitt snille, önskar att innan han underkastar sina första försök dessa fruktansvärda och obevekliga Domare, hvilkas lindrigaste bestraffnings-sätt är att öfverlemna dem till glömskan, få inhämta yttranden af lika opartiske, men upplyste och välviljande Granskare, hvilkas åtgärd, då den ogillas, icke blottställer hvarken skriften eller författaren, och hvilkas bifall hedrar och belönar. Om uti detta förhållande allt synes vara gjordt att uppmuntra utan att afskräcka; om på detta sätt Svenska Akademien fått tillfälle framkalla ett icke ringa antal snillen; om deribland finnas män, hvilkas namn äfven hos den aflägsnaste efterverld skola hedra den tid,