fordrades att af skalderne låna de rikare färger: och lätt kunde jag förgripa mig i bruket af detta lån, likasom Helios’ jordburne son, när han ville genom himlarymden styra det strålande spannet. — Törhända borde jag i stället göra rättvisa åt den renhet i seder, det stadgade vett, den älskvärda belefvenhet, som tillvunno Grefve Oxenstjerna en odelad aktning, en oskrymtad tillgifvenhet af högre och lägre, af Sveriges
Oxenstjernska Slägten. Riks-Rådet Friherre Gabriel Oxenstjerna tillbytte sig år 1624 äfven den öfriga delen af Norsa, hvilken förut varit ett Klosterhemman, gaf hela Egendomen namn af Rosersberg, och gjorde der betydliga förbättringar. Sedermera kom egendomen på 1670-talet åter genom förpantning ur Oxenstjernska slägten; men Grefve Bengt Oxenstjerna återinlöste godset år 1682 af Grefve Johan Gabriel Stenbock, som då var deraf innehafvare. Efter Cansli-Presidentens död gick Egendomen åter ur hans slägt och tillhörde skiftevis flera privata ägare, tills den år 1762 utbyttes mot det närbelägna godset Löfstaholm och förvandlades till Kongsgård, samt i denna egenskap vidare skänktes åt då varande Hertigen af Södermanland, sedermera Konung Carl XIII. — Bengt Oxenstjerna har under sin besittningstid betydligen förskönat stället. Han lät förbättra slottsbyggnaden, omgifva den med präktiga trädgårdar, hvilka redan då vunno ryktbarhet, inreda orangerier, anlägga vattenkonster, uppsätta kostbara statuer, förse rummen invändigt med en dyrbar möblering, som motsvarade den yttre prakten, och med förtjenta mästares målningar m. m. Någon del af Slottet blef år 1694 genom vådeld förstörd. Att Konung Carl XI och hans höga Familj ofta hedrade Grefve Oxenstjerna med besök på detta vackra landtgods, upplyses bland annat af denna Konungs egenhändiga Dagbok.
