af naturens enkelhet, och skönheten i en sann återgifning af dess rena drag. Tyska och Engelska litteraturen blir allt mer förtrogen för Fransmannen; den nya, lifligt underhållna bekantskapen gör en ständigt ny omsättning af idéer möjlig, och denna bär helt andra frukter, än den förnäma sidvördnad, hvarmed man fordom behandlade allt, hvad icke kunde skryta af en Fransk eller en klassisk jordmån.
Tankens naturliga gång leder oss nu till England. Det öfverherrskap, hvilket den så kallade klassiska vitterheten hade öfver Europas flesta länder, under 17:de och större delen af 18:de århundradet, sträckte sig ock till Albions strand. Af en och annan, t. ex. Cowper, blef bojan krossad; dock tyngde hon ännu de flesta snillen. Burns uppstod ur naturens sköte; hans originalitet och öfverlägsenhet äro obestridliga. Vi träffa hos honom den första gnistan, sedan Shakspeare, af ett äkta nationligt skaldelif; men han blef likväl mera folksångare, än konstnär; de föremål, han vidrörde med sin trollstaf, lågo icke inom den högre konstens omfång, och han verkade således föga på den skriftliga bildningen. Ett försök, att i denna sista punkt åstadkomma en brytning i tänkesättet och en annan stämning i den allmänna känslan, äfventyrades deremot af den så kallade Lake-Skolan. Vid tiden strax efter Franska revolutionen, och då äfven i Frankrike andra grundsatser ville göra sig gällande, framträdde Wordsworth, Southey och
