Kruse, Van der Velde [1]. Orätt räknas bland dem D’Arlincourt; snarare bör dit föras Salvandy. Walladmor af Willibald Alexis (Hering), ehuru ej utan talang författad, är dock snarare parodi på Scotts behandling. I öfrigt tyckes Smith ligga mästaren närmast; Cooper är mera sentimental och mera oredig i uppställningen; Van der Velde mera romantiskt färgrik, men mindre tecknare.
Högre än alla dessa står en författarinna, Maria Edgeworth. Hon har ej någon ens aflägsen likhet med Scott, och har äfven haft en ganska egen, och med hans i intet afseende gemensam utbildning. Hon begynte att skrifva barnböcker; öfvergick derifrån till teckningen af lägre kretsar och medelklassen, såsom af landtmän, handtverkare, mindre borgare m. fl. Dessa igenfinnas i hennes Popular Tales, ett slags noveller. Derpå behandlade hon det högre och bildade lifvet, i Fashionable Tales och de egentliga romanerna. Denna gång för utvecklingen af en författare-förmåga är högst egen. Man börjar vanligen med öfverspända, fantastiska arbeten, hög pathos, svärmande känslor; och kommer småningom till en klarare åsigt, ett
- ↑ Sedan detta var skrifvet, har Spanioren Trueba y Casio’s roman Gomez Arias eller Mohrerna i Alpujarra blifvit känd; äfvensom I promessi sposi af Manzoni.
