Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/502

— 498 —

bestämdare uttryck, hållning, regelbundenhet och sträng teckning. Miss Edgeworth är häruti lika originel, som öfverhufvud i sin egenskap af vitter skriftställare. I de populära berättelserna närmar hon sig mest Boccaccio, fastän i dem aldrig förekommer något af dennes lättsinnighet och intriger. Ingen är i sina skrifter mera sedlig än hon. Uti hennes berättelser och romaner, kan man, om man så vill, upptäcka en moralisk grundton, som genomgår det hela; men detta är med sådan artistisk skicklighet behandladt, och så föga märkbart, att man vore nästan frestad, att gå in på de gamla Franska konstdomarnes fordran af ett moraliskt ändamål i vitterheten, så vida det blott ej skönjdes. Af allt hvad den vackra litteraturen har att förete, vet jag intet, som jag hellre ville lemna i en flickas hand, än Miss Edgeworths skrifter. De äro lärorika, hvad rörer menniskolifvet, med dess fördomar, dess önskningar, dess felslagna förhoppningar, och lust och smärta, och sken och innehåll. Man blir genom henne lycklig och belåten med verlden; utan att af denna fordra för mycket, och utan att af lefnadens verkliga fördelar och njutningar försmå de ädla och i längden tillfredställande. Hennes romaner äro föga romantiska, i den vanliga meningen. De skildra det närvarande lifvet i den drägt, det vanligen för oss uppträder; men hon framställer det med en sanning, ett enkelt behag, som är i hög grad angenämt och underhållande. Läsningen medför ett tillstånd, hvilket jag ville kalla